Jag står ensam igen
vi som brukade verka på rad
tillsammans
men ni tog långa steg
med era jävla modellben
(och jag kommer aldrig bli lika bra
eller lika lång)

Ni är långt framför
men lyckas på något
brutalt magiskt sätt
att sparka på min ryggrad
(kanske för att ni har
långa jävla modellben)
så det ilar i hela kroppen
(huvudvärk, känslovärk,
träningsvärk, helvetesvärk)

Vi som verkade på rad
och alltid var på varandras sida.