Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Spegelglas




Mina ord snuddar vid tystnadens utkant. Ett mörker belägrar staden, gator mätta av steg. På vattenpölens yta blänker universums oändliga avspegling. I förgrunden ett par hängande gatlyktor. Precis intill; livet jag inte längre behärskar. 




Prosa av Anders Perols
Läst 507 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2011-10-16 17:16



Bookmark and Share


  Susie Blomqvist Simu (poetry in motion)
Skickligt skrivet. Fångar från början till slutet. Suverän. =)
2011-10-20

  Cahaya
Vackert och vemodigt berättat. Som någon slutgiltig acceptans av det svårmod vi ansätts av med jämna mellanrum. Ödsligt och tomt... Men ändå rikt i sitt uttryck. Mycket bra!
2011-10-17

    Anneli A
Vackert!
2011-10-16

  Per Blomqvist
Fin knorr på slutet.
2011-10-16
  > Nästa text
< Föregående

Anders Perols
Anders Perols