Jag älskade tystnaden förut,
lugnet ock avsaknaden av... allt.

Ensamhet var bara någonting naturligt,
någonting som förenklade tillvaron.

Ingenting mer...

I dag, och nu i nätterna...
jag fyller min tillvaro med ljud.

Dova röster från någon radiokanal,
musik som hörs som viskningar.

Jag vet inte riktigt när det började,
ensamheten och tystnaden skapade alltid lugn hos mig förr.

Nu föder det bara störande tankar,
funderingar i klara meningar i mitt huvud.

Stor bokstav i början, punkt i slutet,
och fullständigt kaos mellan dem...

Det är allt...

/