jag vill att molnet med dig
ska driva bort över fälten

jag ska se det smälta i solen första strålar
jag ska smörja såren, smörja minnet av
din kärlek

din gåva, den du gav mig utan att vänta dig något tillbaka


men denna önskan är svår att förankra i verkligheten
för jag vet ju vad jag gjort, jag vet
jag måste betala

jag vet, att jag inte alls vill att något ska försvinna
jag vill egentligen leva vidare i denna förhoppning
om att allting ska bli annorlunda nu
för oss


men älskling, det är så vi skapar våra liv
det är så vi vänder och vrider våra upplevelser, känslor
den tid vi levt
för att överleva nu, för att veta att vi lever
så kanske vi måste komma ihåg att vi levt

allt vi varit med om
fångar vi upp och förvaltar, gör till något eget
vi tar kärleken vi fått och gör den till
kärlek till oss själva

vi kan inbilla oss att vi har givit upp
istället går vi vidare

separerade från det som var vi
men mer hela i oss själva