Du förstod aldrig hur du målade mig

i en klarröd färg

Fick mig att lysa

som den vackraste rubin

I strålande kläder stred jag

mot alla de monster

Min gestalt så gemytligt

fortsatte att uppbåda

Jag vann

nästan

Men någonstans på vägen

måste du insett din svaghet

Intill mig

Så simpelt barnsligt

så äckligt enkelt bara bestämde du

Att jag inte var värd, din enda kamp i livet

Och som vanligt

vann dem