Det var underligt. Det var nej. Det var aldrig i livet lilla du
det är jag som är liten

Det var ingen sanning. Det var i allra högsta grad osanning.
Blå streck eller gröna hundar det är nästan samma när man ibland har svårt att ens resa sig från sängen

Hur svårt kan det egentligen vara att ta bort temuggen från sängbordet?

Tanten under ler i trappuppgången. Liv skriker fast det inte ens hörs. Hemligheterna skramlar i väskan,
det finns misstankar i den gröna apotekspåsen.
Hon var sjutton år sist, sjutton med svettiga handflator och minnen om svettiga minuter

Ge mig vin säger hon till andra sidan bardisken, vitt och torrt
inte surt

Man ska inte dricka med misstankar säger någon och hon skäms när hon snabbt sveper vinglaset, ett till säger hon.
Jag vet ingenting. Jag vet ingenting.
Telefonen som ringer och liv som inte kan svara inte kan tänka.
Allt är bra, tänker hon. Nu. Allt är under kontroll

Änglarna skrattar utanför skyltfönstret.
Hur kan man kontrollera saker man inte känner till?
Frågetecknen tittar frågande genom fönstret

Hjärtat. Det är dags att gå hem, sanningen väntar otåligt.
Det blå strecket skymtar i dörröppningen