Det var en dag när jag var retligare än annars. Dikesrenen var fylld med skräp. Jag beslöt att sparka ut alla McDonaldsmuggarna, sugrören och pappkartongerna och cigarettförpackningarna och alla plastpåsar på vägen. Där kunde de finnas till varnagel för de nedskräpande bilisterna! Inte ens tio meter kunde jag gå i dessa Bellmanianska fotspår utan att bli påmind om denna kommersens tid, slit och släng, ut genom rutan bara. Att hitta en papperskorg, det skulle ta för mycket tid, tydligen eller så var det bara nonchalans och omedvetenhet. Gick så där och sparkade upp skräpet på vägen och rensade i dikena; allemansrätten och naturvården stod i fokus. Det kändes som att sparka boll eller sten och vara tio år och ganska illmarigt och förbjudet. Sparka upp skräpet, så det syntes och inte var gömt längre! Här hade man gått i skogarna med en plastpåse år ut och år in och plockat upp andras tomflaskor och plasthandskar och annat, men nu fick det vara nog! "Se skräpet,era bilburna trafikanter! Jag tänker inte plocka upp efter er längre!" Jag sa det inte högt, men inne i mig hängde smockan i luften. Efter mig följde ett skräpspår på en femtio meter, utlagt på bilbanan. Inget farligt skräp, bara irriterande, och det var det som var meningen. Uppväckande, medvetandegörande, skräp! Vandrade ned för allén och såg ut över det vackra landskapet med ekarna och sädesfälten. Låg det inte en alldeles nykastad plastförpackning med "Övningskörning" på, där i diket... Upp med den bara till allmän kännedom och belysning av nedskräpningen! Spark! Tar av åt höger och hör att en bil häftigt stannar in, en blå Saab. En liten arg ganska tjock gubbe far ut och sparkar tillbaka "övningskörnings-skräpet" i diket och skriker "Den ska ligga där! För helvete!....och lite andra svordomar med..." Femtio meter bort replikerar jag med hög stämma: "Nej det ska den inte! Det är Allemansrätten som ska respekteras! Skräpa inte ner i Naturen!" Här följde en härlig harang som började med "Jävla kärringjävel....osv" Där stod jag i min trenchcoat från sjuttiotalet och en snygg Burberrysjalett knuten under hakan på femtiotaldvis och gångstavar i händerna och såg mycket prydlig ut. "Gå upp i skogen själv då och titta på alla plastpåsar som ligger och skräpar där. Gå upp och kolla själv! Sluta att skräpa ner i Naturen!" Adrenalinet steg, nu var jag inte nådig.... "SKIT PÅ DIG! DITT FÖRBANNADE ARSLE!!!!"Orden hann före tanken. Förvånad stod jag där i min tantmundering och undrade över mitt nya ordförråd. Med den salvan,dröp han, smög in i bilen och rivstartade därifrån. Undrar om han tänker på mig nästa gång han vill kasta ut något genom bilfönstret...