du kan spekulera

bäst du vill

men minns detta

när någon talar

om stormar

är det dina händer

jag minns

när någon frågar

om bärkraft

svarar jag dem

att det fanns ett lugn

mitt i alla dessa

skälvande andetag

att det som blev över

inte var som fotspåren

i snön en vinternatt

men som ljudet av

skosulor mot

den våta asfalten

jag kände en gång

en blåögd pojke

som visste allt om döden

och det är det enda

jag berättar för dem