"Hur går det med kärleken? Frågade min väninna idag.
"Hahahahahahaha."
"Varför kan du bara skratta då jag frågar?"
"Jag finna kärlek?"
"Då är det som förr då?"
"Mmmm, snart sex år, som singel."
"Tror du att du någonsin kommer finna någon?"
"Vet inte."
"Här i denna stan lär vi aldrig finna någon."
"Finns det någon ordentlig man någon stans?"
"Tveksamt."
"Särleken, sär leken."

Vi skrattade gott innan min väninna sa:
"Vi är kärleken, medan männen bara leker."
"Lättast att vara singel, annars vet du vilka problem som kommer."
"Jag vill inte ha någon, har för mycket med mina planer att göra."
"Jag har skolan, skrivandet och sen kräver jag nog för mycket."
"Tror du att du vill ha någon i ditt liv?"
"Dyker den rätta upp, så varför inte."
"Hur vet du det då?"
"Vet inte, nej du, singellivet är nog vad jag kommer leva i," svarade jag och tittade ut över balkongen.

Kaffet drack vi medan samtalet fortsatte i köket.