Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När jag var liten bodde jag i tyskland. då fanns det inga bekymmer, man var liten och förstod ingenting... om jag inte är där på länge, saknar jag det väldigt mycket, hemlägtan... jag kommer ihåg allt och det är fortfarande som mitt hem.


Då det inte fanns några bekymmer!


Kommer ihåg när man vaknade,
hur kvarterets alla rullgardiner drogs upp.

Kommer ihåg när solen sken in genom fönstret.

Kommer ihåg bäckens brus.

Kommer ihåg ljudet av dörren som slogs igen.

Kommer ihåg hur det kändes att gå i de olika trapporna.

Kommer ihåg hur det kändes att gå på vindens matta.

Kommer ihåg det mesta.

Så mycket man mist,
så mycket man saknar...




Fri vers av Konstanzia
Läst 182 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-10-30 15:43



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Konstanzia
Konstanzia