huruvida du röker cigaretten enkom till mitt besvär
eller som en pelare av stolthet mellan tummen och pekfingret
är jag inte i stånd att avgöra.
däremot vet jag att det krossade glaset
över köksgolvet är en sorts
indicier om mörka nätter
liksom det raseri är
som sakta rinner
ner över dina kinder
och gör mitt tillstånd
outhärdligt. och ditt,
förmodar jag

vad övrigt är
är och inget mer därtill

och i denna bedrövelses rymd –
ett brottstycke tid, tar
ett förfärligt skratt fyr,
bullrar genom seklerna
gör halt i detta kök i denna
varelse

och när du dånar ut genom dörren
till vänster mot öster
är det sista du hör
en skrattande man på en stol
i ett kristallglittrande kök
befunnen intill sanning gränsande
galenskap