Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fikastund med Hamid och Jocke.

Jag satt med Hamid och Jocke och fikade på stan. Vi försökte reda ut vad det var för skillnad på att vara omogen, kontra barnslig. Är det någon skillnad egentligen? Omoget är negativt laddat, barnsligt är lite mer positivt. Man har barnasinnet kvar.
- Smita in i lekstugor och skita på golvet är kul!
Sade Hamid.
Jodå, det är roligt. Men sådant växte man ju ifrån någon gång i tjugoårsåldern. Därmed är det omoget.
- Inte jag! Jag har inte växt ifrån det. Jag gjorde det förra året!
Den historien ville vi gärna höra. Hamid är en jävel på att dra roliga anekdoter från sitt liv.

 
Hamid hade varit på väg hem från en fest en tidig sommarmorgon. Dyngrak och pigg på lite hyss. För att komma hem till sin lägenhet så var Hamid tvungen att promenera genom ett stort villaområde av den finare sorten. Övre medelklass, som man säger. Många, vackra villor passerades efter vägen. Rikt folk med bortskämda ungar som med tiden skulle bli helt olidliga. Hamid var tvungen att pusta ut vid varje lyktstolpe. Han noterade att varje trädgård hyste en liten lekstuga åt familjens barn. Stort intag av alkohol gör Hamid skitnödig.
Hamid hoppade över staketet till den närmaste villaträdgården, gick fram till den lilla lekstugan och klev in i det docksöta lilla huset. Inredningen påminde om ett litet hem med små spetsgardiner, en kaffeservis i plast, litet köksbord och en fåtölj. Hamid drog ned byxorna och satte sig och sket i den lilla vaggan för dockor.
- En riktig torped! Jag var tvungen att nypa av den i tre delar!
Vi skrattade. Det här var en bra berättelse. Underhållande och osmaklig.
- Jag torkade mig i röven med gardinerna. De var som lent sämskskinn mellan skinkorna. Gnugg! Gnugg!
Vi skrattade högt. Anki och Madde satt vid bordet intill och lyssnade. De var inte sena att kommentera.
- Ni är sjuka! Sök hjälp!
Riktiga glädjedödare. Vi bad Hamid att fortsätta.
Fadern i familjen hette Hugo och tillhörde den morgonpigga sorten. Hugo hade nyss fyllt femtio och kunde fortfarande skryta med ett duktigt morgonstånd. Dessvärre fick inte hans fru någon glädje av detta. Hugo var svårt gubbsjuk och hade upptäckt att om han var uppe tillräckligt tidigt under morgnarna så kunde han få en skymt grannens nittonåriga dotter. Hon hette Linda och sov alltid naken.
När hon klev ur sängen så gillade hon att stå framför spegeln en stund och beundra sig själv. Hon var helt omedveten om att hon gav Hugo en skön stund i köket innan hon gick till skolan. Hugo höll på att få kåtslag varenda gång. Han var tvungen att ta fram kuken och ta sig en ordentlig runk. Varje morgon så sprutade han i hundens matskål. Hugo ångrade sig alltid efteråt.
Det var så här hans liv hade blivit – en runk i köket, en kopp kaffe, cigg och sedan iväg till sitt förbannade jobb på kontoret.
En gång hade Linda stått framför spegeln och smekt sig själv. Det blev för mycket för Hugo. Han ramlade baklänges och rev med buller och bång ned både gardiner och blomkrukor från fönstret.
Det var inte lätt att heta Hugo, vara femtio år och gubbsjuk.
Den här morgonen såg inte Hugo till grannens söta dotter. Han tittade inte ens åt det hållet. Han tyckte att han hade sett någon i trädgården. Gardinerna fladdrade i lekstugan. Det var någon där!
- Men vad i helvete!
Hugo rusade ut i trädgården, mot lekstugan. Hamid upptäckte faran och kastade sig ut utan att hinna dra upp byxorna ordentligt. Hamid sprang över gräsmattan samtidigt som han hade fullt sjå med att dra upp byxorna. Efter honom kom en medelålders, fet familjefader med illrött ansikte. Hamid hann precis hoppa över staketet. Hugo var överviktig och orkade inte ta sig över. Han stod kvar och såg en skrattande, lång libanes i fyrtioårsåldern springa nerför gatan och försvinna ur Hugos liv för alltid.
Ha! Ha! En bra berättelse tagen direkt ur livet.
Hamid, han kan han! Omogen? Javisst! Men en kul kille!
Att vara omogen ger extra krydda åt livet. Men vi har lärt oss att det är något negativt. De säger det till oss. Inte skratta åt någon som halkar på cykelpedalen och slår taskstenarna i ramen. Inte glädjas när någon gammal ovän drabbas av svår tandvärk och absolut inte skratta åt barn som slår sig eller får svärmar med ilskna getingar efter sig.
 
 
Nå, skulle Jocke kunna toppa detta tro? Det skulle bli svårt.
Kom igen nu Jocke!
Jodå, Jocke, han kunde han.
Jocke är äldst av oss, nyss fyllda femtio och har en liten fyraårig dotter som han absolut inte har vårdnaden om. Lotta heter dottern och är en bedårande söt liten flicka som inte har ärvt någon av Jockes gener.
Förra julen så fick Jocke tillstånd att träffa lilla Lotta några timmar under julafton. Eftersom Jocke är Jocke så var han vid denna tid mitt uppe i stora juldrinkarperioden. Man kan tycka att de kunde ha valt en bättre tidpunkt för mötet mellan far och dotter.
Jocke hade även träffat en ny kvinna via en dejtingsida på nätet. Elena, en fyrtioårig kvinna från södra Polen. Elena var lika glad i vodka som i sex.
Hemma i Katowice var hon även känd för att helt sakna omdöme vid valet av partner vilket hade gjort henne väldigt populär hos den manliga delen av populationen. Kort sagt så kunde man säga att Elena blev en smula lätt på foten när hon drack och drack, det gjorde hon. Mycket och ofta. Detta var egenskaper som Jocke alltid sökt hos kvinnorna, nu hade han äntligen hittat en som uppfyllde hans önskemål.
 
Dagen före julafton så gick Jocke ut på stan för att handla julklappar åt Elena och Lotta. Hela veckan hade Jocke tillbringat i sängen tillsammans med Elena och ett större antal flaskor med lågprisvodka. Jocke kände sig alldeles skinnflådd i skrevet. Han gick bredbent som en cowboy mellan affärerna. Sprit fick Jocke aldrig för mycket av. Inte av sex heller. Det hade han i alla fall varit övertygad om till för någon månad sedan.
Men nu så hade han försökt att dra sig ur. Det gick inte. Elena sög sig fast som en manet och ville bara ha mer. Hon var omättlig. Jag orkar fan inte mer! Tänkte Jocke.
När en man anser att det har blivit för mycket sex, ja då finns det ingen anledning att tvivla på hans ord. Att få träffa en nymfoman är något som många män drömmer om men få får uppleva. Jocke tillhörde nu denna lilla, exklusiva skara av män. Det var trevlig till en början, men nu var det bara plågsamt. Skrevet hettade och var ömt.
Men så hittade Jocke en lämplig present till Elena, den var lösningen på hans problem. Han hittade även en fin present till sin lilla dotter Lotta.
Och så gick det som det gick. På julafton dök Jocke upp hemma hos sin dotter och hennes mor. Lottas mormor och morfar var också där. Kvällen började illa och slutade ännu värre. Jocke var full som ett vårdike och gick rätt igenom glasdörrarna till vardagsrummet så glassplittret yrde för att därefter ramla in i julgranen mitt under julklappsutdelningen. Jocke hann i alla fall att överlämna sitt paket till Lotta innan han blev utslängd.
En stund senare satt lilla Lotta och stirrade frågande på en gigantisk laxrosa fittdildo med tre hastighetslägen, överhettningsskydd och utbytbar anuskittlare.
Ungefär samtidigt så rev Elena bort papperet på paketet till ett stort pussel som enligt omslagsfotot föreställde en ponny. Lämpligt för barn upp till sex år, stod det i beskrivningen.
 
Det var en bra historia. Vi skrattade gott allihop. Det känns bra att ha sådana fina och roliga jobbarkompisar som har så vackra berättelser att dela med sig av.




Prosa (Novell) av Peter Ferm
Läst 555 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-10-28 19:33



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Vilka jobbarkompisar! Och vilka berättelser! Det här är en av de absolut bästa, mest humoristiska och välskrivna historier som jag läst på mycket, mycket länge och jag skrattade både gott och hjärtligt rakt igenom hela texten! Allt flyter, så enkelt, språket bara bubblar över av berättarglädje, och novellen formligen sprudlar av infall, fantasier och små knappt märkbara inpass som tycks genomarbetade in i den allra mista detalj. Om man kan skriva något som liknar det här så förstår jag verkligen att man aldrig har tråkigt eftersom kreativiteten hela tiden finns där och gör sig påmind. Den här texten är i alla fall helt suveränt utformad, både språkligt och innehållsmässigt, och är också skriven i en form som passar precis till det varma komiska uttryck som genomsyrar och som fyller en med såväl skratt som med beundran inför dess författare när man scrollar sig fram genom raderna. På något sätt så verkar det som om du i dina texter skriver i en helt egen genre, och dessutom gör du det ofta som en mästare. I och för sig så är det ganska sällan som jag brukar återvända till texter som jag läst tidigare. Men vad beträffar denna så känns bokmärkningen helt självskriven och given.
2011-11-03
  > Nästa text
< Föregående

Peter Ferm
Peter Ferm