När glöden är en död en och vägen är en röd en
Var kan man gömma sig från mörkret i sin själ
När man till sist själv slutat vilja sig väl
Ensamheten släckte till slut ens inre glöd
Spelar det någon roll om man redan är död
Hur kan man döma någon som aldrig nekat brott
Skördar bara frukten av det livet har sått
Sluta sprida era välmenade men ack så tomma ord
Ni tvättar bara era händer från en annans mord
Allting blir bättre det sägs man ha att vänta
Tänk positivt så ska man också ha mer att hämta
Trodde först att nu måste de väl iallafall skämta
Här i tårararna och häftigt för luft måste flämta
Räcker du ut din hand måste du lova att släppa taget
Hjärtat är dött och längtar efter det sista slaget
Men lägg inte på dessa ord nu alltför stor vikt
Det är inget självmordsbrev utan bara en liten dikt