Timme efter timme
står hon på flygplatsen
kanske missförstod hon
kanske var det inte idag
han skulle komma
men hon hade ju väntat
andra dagar med –
så, var fanns han?

i flera månader hade hon
sänt pengar –
både för hans sjukhusvård
den lille sonens skolgång
och hans gamla mammas operationer

oräkneliga var de gånger
som han gråtit i telefon –
och hennes medkänsla visste
inga gränser
hur skulle hon kunna neka
att hjälpa honom och hans anhöriga
som hade det så svårt

alla hennes besparingar
var nu slut
det fanns inte heller något kvar
av arvet efter hennes mormor –
pengar hon tänkt använda
till lägenhetsköp, nya möbler
en resa till sin tvillingsyster
och livets allmänna nödtorft

hon var helt utblottad!
men det svåraste var inte
förlusten av pengarna –
det tyngsta var skammen

skammen över att hon låtit någon
med fagra ord om kärlek
i timslånga heta telefonsamtal
och med påhittade snyfthistorier
om sjukdom och misär
få henne att falla lika lätt
som ett färgrannt löv
om hösten

hon lämnade flygplatsen
men visste
att det skulle ta tid
att lämna både främlingen
vid den andra datorn
och hennes dyrköpta erfarenhet

till minnenas estrad