Höstens doft förför mitt sinne
trots dämpad färg vid fallna blad
Med mörka moln som dyster ram
målas tavlan som gör mig glad

Vinden vilar hårt på min röda kind
vågor krusas vid öde stränder
trots dyster vy vid tankars hamn
ler min själ och klappar händer

när solen ler över nakna grenar
med tyst sorg av saknad knopp
sätter jag en fot under alla löv
och låter regnet smeka min kropp