Vänta du kära
bida en tid

snart kommer din räddare
segrad i strid

I fjärran hörs dånet
det mullrar från bergen
marken skälver och fåglarna flyr

Nu plundras det lilla
du hållit så kärt
allt vad du någonsin
trott var nåt värt

Nu stormar emot dig vindarnas vrede
där står du trodde dig alltid var redo

Så lyftas emot dig den vredgades hand
du lystrar vänder dig
ser det är Han

Så formas du stilla
böjes det lilla
du viskande ber
 
"Jag kan inget mer"

Han vänder sig mot dig och ler...