Jag lever på en sträcka, vars längd är
några miljarder år.
Jag är endast en ultrakort skymt
i denna oändligt långa tidsträcka.
Mitt liv representerar inte ens
ett ögonblicks långa stund i tiden.

På köpcentrums parkplats
prackades på mig tanken
om förgängligheten.
Jag mötte ett par medlemmar
av Jehovas vittnen, missionärer
välkända vanligen genom dörrknackning.

De ville veta vilka är
mina egna åsikter om bibeln.
Jag varnade dem och lyfte
upp mitt finger, tycker inte
om ert sätt att göra missionsarbete.
Jag har kommit redan till en lösning!

Vad är den, vågade den ena.
jag svarade honom att den inte finns ännu!
Jag har tid att fundera vidare.
Känner namnen Lamarck och Mendel
hörde om dem på universitetet
utöver många andra underliga realiteter.

Jag lärde mig att även växter
kunde ha en själ. Det var för mycket!
De skyndade efter ett nytt offer.
De gjorde klokt. Stackare, tänkte jag.
Har ni brist på verksamhet i och med att
gå omkring och prata med någon
om er åsikt om förgängligheten!

Jag själv har ingen brist på verksamhet mera.
Tvärtom är frågan att
kan min själ och min kropp orka.
Min del blev att göra saker och ting för båda två.
Jag fick en tidsförlängning,
därför jag är säkert ännu här?

Jag överlevde med henne
krocken på motorvägen i Italien.
De som var på olycksplatsen och såg krocken
påstod att Madonna måste ha varit närvarande
annars hade vi inte klarat oss med
livet i behåll vid krocken.

Dödskarusell på motorvägen.
Svårt att tro att livet beror på små detaljer.
Olyckan skedde för elva år sedan.
Jag lever. Borde jag vara tacksam? Åt vem?
Har jag använt förlängningen nyttigt.
Javisst, men min tolerans är satt på prov.

Psykiatrerna påstår att en allvarlig olycka
där en kunde avlida men där en
kom undan med livet i behåll
efteråt kan väcka dödsönskningar
som ett lätt sätt att gå bort för tidigt
om än dö en våldsam död.

Bara någon enstaka kan åstadkomma
några mirakel eller någonting betydelsefull.
Vår dumma larviga mänsklighet ,
vars huvudantal är flera miljarder
har snart lyckats omvandla globen
öde och ödelagt sig själv!

— jag var trött och jag insomnade.
Efter att ha vaknat gick jag till bastun.
Det var tredje bastudagen den där veckan.
I bastun kopplar man av, laddar upp sig!

På lavarna snackades endast om mat.
De slaktade renar och sköt älgar!
Köp, köp! En hel eller en hälft av kroppen.
Leveransen i bitar, i vakum,
rakt i frysbox!

Jag återvände hem renad, avkopplad.
Jag åt surkål och ugnsbakad potatis.
Varken ren eller älg
slutade sin vandring till mitt bord!
En djurskyddsprestation?

© Heikki Hellman (111116)