Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

.




i naknaste november
är trädens grenar mot bottenlösa himlar
ändliga likt vår andning

spretar, vindlar likt mänskliga steg
så en plötslig stråle sol
ändlig likt vår andning

.

med mullens doft
i sista ljusets svaga sken
en början i ett slut

.















Fri vers av etthjärtaäralltidrött
Läst 554 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2011-11-05 16:39



Bookmark and Share

  AnnaMy
underbar läsning
2011-11-09

  Blåbäret
tappar andan lite här...mäktigt och stort i fullkomlig ord/bildharmoni...oj...
2011-11-09

  Zelogath
Kunde inte riktigt bestämma mig för vilken del som slog hårdast
Början eller slutet
Jag tror kombinationen
Av hela texten, innehållet
Dess innebörd
Gjorde störst verkan
Det gick inte välja
Bravo!
2011-11-06

  Yrre VIP
Berör som ett avslut i November bara kan, underbar!
2011-11-05

  Carola Zettergren
Enastående! Sparas!
2011-11-05

    ej medlem längre
punkten mellan andra och tredje strofen får min mage att värka. synnerligen välplacerad, så som jag läser denna text. bilden är dessutom väldigt väldigt bra!
2011-11-05

  Mr Lindemann VIP
Jag känner mig så naken under november månad
alla mina löv har fallit av ...
2011-11-05
  > Nästa text
< Föregående

etthjärtaäralltidrött
etthjärtaäralltidrött