Säg till om det gör ont, sa han och utförde ett frihetsberövade nedom mitt ryggslut.

Så att ni kan avbryta?

           Brus.

Så att någon ger mig mer lugnande?

           Mummel åt sköterskan.

Min strupe vrids om. Sväljer, fast vattnet runt lungorna stiger allt mer.

Snart klart. Det är bilder på väggarna och jag ser bara färger och inte spelar de någon roll men ska man fokusera på dem?

Nej, så att de kan vara medlidsamma utan ansvar för något agerande.

Jag vill inte ha ömkan. Respekt och integritet är de grundläggande rättigheterna jag ber om.          

    Ironiskt, eller hur?