Tänk: "kaffe, lång dag" är allt jag kan skriva.
Vill ej ringa, höra din röst.

Jag frågar: "Vad tycker de om håret?" Som de var av vikt.
Jag bryr mig inte; kvittar lika vilken färg.

Kvittar lika vad de sagt.

Jag skrev om allt som kan sägas om allt; tre ord räckte.
Det skrev jag som det var. Hellre lätt än längre bak
än vad som krävs.
Det är enkelt, behövs lite: en hand att hålla som hållit tillbaka

länge. L ä n g r e än så.
Att inte bli nerdragen; nej, att falla, in i lukten av ditt hår.

-- jag väntar --

Bara säg det, jag vill det här. Säg det ej, jag vill det här.
Säg ett namn. Det där ordet på tungen som snart är där.
Börja där.

Enkelt är det; kvittar lika vad de sagt, jag bryr mig inte
vilken färg. Fortsätt

med känslan av en vit vägg; hellre en pianotangent.
Sen nästa ton och följande spelar jag

bort mig själv
i ängeln du intog.

Så.

Så.