Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skitsnack i lunchrummet.

På ett av mina gamla jobb så fanns det en kille som hette Patrick. Han hade väldigt lätt för att bli nervös och stressad så honom var man tvungen att ta det lugnt med. Han blev i princip stressad av allting. Inte bara sådant som hade med krav och prestation att göra.
En ensam TV-kväll upplever de flesta som god och trevlig avkoppling.
Inte Patrick. Var det dåligt på TV:n så var han tvungen att så snabbt som möjligt försöka hitta ett intressant program eller en bra film. Han bläddrade febrilt mellan kanalerna.
- Då blir jag stressad!
Hittade han inget att titta på så var han tvungen att gå ut och ta sig en promenad för att lugna ned sig.
- Men internet då? Det finns väl inget trevligare än att ägna en helg ute på nätet?
Sade jag.
Det var inget för Patrick. Blotta tanken på att han inte skulle hitta någon intressant sida eller klicka fel och – hemska tanke – få virus, gjorde honom skräckslagen.
- Då blir jag stressad!
Patrick hade det inte lätt.
Själv så hatar jag stress och är inte det minsta stresstålig, men jag blir mest stressad och nervös av situationer som kräver snabbhet, simultanförmåga och snabba beslut. Jag skulle t ex aldrig klara av att jobba som kassabiträde eller flygledare. Jag skulle få en blackout med en gång. Det skulle vara flykt eller anfall. Troligen skulle jag fly.
 
En kille som hette Micke frågade Patrick hur han skulle reagera om han kom hem och det låg en naken vacker kvinna i hans säng. Skulle han bli stressad då?
- Nä, då skulle jag bli kåt!
Hörde jag rätt? Var det den stressade Patrick som sade detta?
Jag personligen skulle bli mycket nervös om det låg en naken, vacker och totalt främmande kvinna i min säng om jag kom hem en dag efter jobbet.
- Fan, då skulle JAG bli stressad!
Nu tittade alla runt lunchbordet på mig.
- Varför då?
Frågade Jan, en av chaufförerna.
Ja va fan, skulle en främmande kvinna ligga naken i min säng så skulle jag bli stressad, för att inte säga rejält uppskärrad. Jag skulle börja fundera.
Är det något lurt på gång?
Vad förväntas av mig?
Tänk om hon har gått in i fel lägenhet, eller ännu värre, tänk om det är jag som har gått in i fel lägenhet! Om så hade varit fallet så hade inga ursäkter i världen hjälpt om jag hade stått där som en kåt jävla idiot med stånd samtidigt som hennes pojkvän dyker upp från toaletten.
- Jag skulle i alla fall knulla henne direkt!
 Sade Patrick. – Innan hennes pojkvän hann skita färdigt.
Var detta verkligen den stressade och nervöse Patrick som jag kände som sade detta?
- Du tror inte att hon skulle göra motstånd?
Undrade jag.
Det sista hon skulle vänta sig när hon låg där naken i sängen och väntade på sin pojkvän var att en vilt främmande idiot i blåkläder skulle dyka upp, dra ned byxorna och kasta sig över henne.
- Jag tror att det skulle bli ett jävla liv!
Sade jag. - Jag tror t o m att hennes pojkvän skulle strunta i att torka sig i röven vid ett sådant tillfälle.
Det blev tyst. Alla tittade på mig.
- Är du bög?
Frågade någon.
Jag blev förbannad. Jag talade om för dem att nej, jag var inte bög. Man är inte per automatik bög bara för att man blir nervös och stressad av att det ligger en vilt främmande, naken kvinna i sängen när man kommer hem.
- Och framför allt så bör man INTE hoppa på dem och försöka att ha sex med dem bara för att de råkar vara nakna och vackra! Situationen kan, om inte annat, bli en smula pressad!
Jag blängde ilsket ut över bordet.
Sedan reste jag mig upp och gick.
 
Att man ständigt ska behöva vara omgiven av idioter. Livet ut. Jag kan ge mig fan på att Gud har anställt kompanier med knäppskallar över hela jordklotet som bara väntar på att jag ska dyka upp. Jag kanske får ett nytt jobb, går på en gata i en främmande stad eller bestämmer mig för att gå in i en affär som verkar intressant, då helt plötsligt så ringer Gud till någon av dem och säger:
- Nu är han här! Gå fram och reta upp honom. Dra en förvirrad teori! Visa kuken! Spela rap-musik!
Ungefär så. Någon annan förklaring kan jag inte komma på. Så mycket dumt folk som jag har stött på i mitt liv. Det är helt osannolikt att jag skulle ha råkat befinna mig på samma plats som dem vid exakt rätt tidpunkt utan att någon högre makt skulle ha varit inblandad.
Alternativt är alla idioter utom jag.
Inte helt omöjligt det heller.




Prosa (Novell) av Peter Ferm
Läst 396 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-11-08 19:21



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Peter Ferm
Peter Ferm