Jag sänder en tanke till er som har offrat hedern
för livets sanningar.
Till er som inte har värderat allt på en vågskål
utan har vandrat på stadens gator utan att varken kritiserat
eller fördömt någon.

Jag skänker en tår till de fäder
som har satt sina egon åt sidan,
för att istället ge omvårdnad och stöd till sina barn.
Även till de mödrar som trots dubbelarbete och migrän,
ändå vigt sina liv åt familjen.

I deras trötta ögon lyser de vackraste stjärnorna.

Ett skratt skänker jag till er som vågar testa sig fram i livet.
Till er som river murar och förenar olika själar.
Även till er som kan självironisera och inte spricker
så fort det börjar blåsa.

En slängkyss skickar jag till alla ljuva kvinnor,
som inte bara är skyltdockor.
Främst till de kvinnor som står stadigt på egna ben
och fattar egna beslut.

Till de grabbar som inte har valt att bli soldat,
utan istället valt pennan som vapen och kärlek som budskap,
ger jag en lyckospark.

En lyckospark i arslet.