Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

novemberdöd



Dina snöänglar brinner
som novemberljus
en kylig morgon

Asflaten har spruckit upp
florerar
euforerar
kväkarna har gömt sig i sina gråa hus
någon har spridit papper över gården

Jag har gömt mig under mitt täcke
kanske inte tomheten
når mig där

Vindoft och tandkräm
stendamm krossas mellan tänderna

Jag undrar
hur det skulle vara att känna något
eller kanske,
jag känner nu

Men himlen är lika stel
som människor som glömt vad dem krigade för

Har jag lurat mig själv
under brända trappsteg
har jag visslat för många gånger
på samma sång
på samma golv

Solljuset vibrerar ihärdigt
söker sig under täcket
bränner mina fötter

Kanalerna i Nyhavn
brinner som
infernot

Kanske förlorade jag min yttersta strof där
på ett fönsterbleck
i en stad jag inte minns
i en värld som inte fanns

Kanske hittade jag något där
på en plats där tiden inte finns
i en värld
där bara snöänglar brinner




Fri vers av Stefanie Nerman
Läst 383 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2011-11-08 22:42



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Du är fantastisk duktig. Älskar ditt språk och det genuina i människomörkret. Det är vackert. //F.
2012-04-12

    ej medlem längre
Alltså. Till exempel detta korta;
"Kanalerna i Nyhavn
brinner som
infernot"

Jag bara stirrar och gapar. Du målar så starkt.

(Passande titel - som växer efteråt)
2012-01-08

  stella
En skön höstseglats....
2011-11-09

  stella
En skön höstseglats....
2011-11-09
  > Nästa text
< Föregående

Stefanie Nerman
Stefanie Nerman

Mina favoriter
Järnrosen