Han kallas för Näcken
som sitter i bäcken
och spelar för huldran
för älvor och vittror små
Han spelar så kvinnohjärtan blir heta
Skänker dem lust och åtrå


Han spelar
fast dagen går mot sitt slut
och aftonen lyser röd
Stråken är varm
men han vill inte sluta
Ögonen lyser av glöd


Hans huldra
har nu börjat dansa
till tonerna av hans fiol
I trans han nu fortsätter spela
för kvinnan som är utan kjol


Hon kastar sittt hår
de enda som döljer
hennes vackra brunbrända kropp
Så slutar han spela
tar henne i famn
Just när solen går upp


Förtrollningen är bruten
Fåglarna vaknar och kvittrar
Natten har lagt sej till ro
Medan bäcken
porlar och glittrar