|
Inspirerad av romanen "Sömnlös". Vi måste prata om L
Vad är lika ödsligt som en övergiven sommarstuga? Måhända en lämnad by, flytt samhälle Allt är värre i stora skalor
Flugorna har tagit över En smörgåsbit ligger kvar på bordet, i köket
Någon kommer sedan få vädra ut, torka rent och ställa undan de mest framkallande tillhörigheterna
Inglasat farsturum inte skvallrar röd, rosa, vit och aprikos -pelargon för lagens folk Ett samtalsämne hos en ordlös
Pengar lade syskonen främst vid badrummets kakel; schackrutigt nu med stråk av rött intorkade rännilar En gammeldags stil, såsom vridkranar kar på lejonfötter - inget värt nu
Hon låg där, på knä (böjandes) och nynnade - tvålarna hörde ”Ute blåser sommarvind” Nog gjorde den det, medan idyllen gick i kras
Brasan sen. Stackaren, så den önskade kunnat sluka inkräktaren och verkligen vara hemmets trygga vrå Istället tvingad till klädslakt
Det blir en dokumentation Collaget av minnen, ingår också en stripig, graffitisprutad vägg
Mellan valnötsstommarna kan ledtrådar finnas En, två, fem, nio påsar i plast nio skyddsmurar om henne För vi, hon & L, existerar inte längre
Kunde hon, skulle hon ”bara” glömma allt Ingen överjordisk lycka, ingen födelse -dag inget första skratt, ord
Det måste bort Hur är det möjligt att överleva blotta minnet av skrynklig hud?
Bomullsblandning randig socka ensam kvar i hennes hand Små fragment av honom
Snäckmobilen cirkulerar på vakt över hans leksaker Andra barn kommer aldrig kunna leka med dem så som han gjorde
En ambulans i strilande regn En äldre bror, som inte vet vad hans syster kommer ta sig till En väntande präst i sjukhuskyrkan
En skuld, allomfattande, som en man bär.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Meadow of eternal dreams
Läst 293 gånger Publicerad 2011-11-10 18:52 |
Nästa text
Föregående
Meadow of eternal dreams |