Vad är lika ödsligt som

en övergiven sommarstuga?

Måhända en lämnad by,

flytt samhälle

Allt är värre i stora skalor

Flugorna har tagit över

En smörgåsbit ligger kvar

på bordet, i köket

Någon kommer sedan

få vädra ut, torka rent och

ställa undan

de mest framkallande tillhörigheterna

Inglasat farsturum

inte skvallrar röd, rosa, vit och aprikos

-pelargon för lagens folk

Ett samtalsämne hos en ordlös

Pengar lade syskonen främst

vid badrummets kakel; schackrutigt

nu med stråk av rött

intorkade rännilar

En gammeldags stil, såsom vridkranar

kar på lejonfötter - inget värt nu

Hon låg där, på knä (böjandes)

och nynnade - tvålarna hörde

”Ute blåser sommarvind”

Nog gjorde den det,

medan idyllen gick i kras

Brasan sen. Stackaren,

så den önskade kunnat

sluka inkräktaren och verkligen

vara hemmets trygga vrå

Istället tvingad

till klädslakt

Det blir en dokumentation

Collaget av minnen, ingår också

en stripig, graffitisprutad vägg

Mellan valnötsstommarna kan

ledtrådar finnas

En, två, fem, nio påsar i plast

nio skyddsmurar om henne

För vi, hon & L, existerar inte längre

Kunde hon, skulle hon

”bara” glömma allt

Ingen överjordisk lycka, ingen födelse -dag

inget första skratt, ord

Det måste bort

Hur är det möjligt att överleva

blotta minnet av skrynklig hud?

Bomullsblandning

randig socka ensam

kvar i hennes hand

Små fragment av honom

Snäckmobilen cirkulerar

på vakt över hans leksaker

Andra barn kommer aldrig

kunna leka med dem

så som han gjorde

En ambulans i strilande regn

En äldre bror, som inte vet vad hans syster kommer ta sig till

En väntande präst i sjukhuskyrkan

En skuld, allomfattande, som en man bär.