Jag halsar ett lock äppelcidervinäger och smäller igen kylskåpsdörren.. Det bränner i magen.. Vad i helvete gör jag uppe så här dags? Klockan har passerat midnatt och jag sitter och ruvar framför datorn med ett kladdigt läppstift på läpparna som jag knyckt ur frugans handväska.. Jag försöker inovativt hitta nya lösningar på människans stora problem.. Jag sätter skrattet i halsen och fortsätter kluddra ord. Orden ramlar och stöter fram likt stympade små dansanta dödfödda foster. De snurrar runt på bordet, gör kullerbyttor, bråkar och står i. Jag funderar på dagens ogärningar, på livets trötta lunk.. Allt hopar sig, stockas i halsen. Skammen i att vara människa, just den lilla dumma, envetna varelse som råkar vara jag blir för mycket. Vad ska det bära här näst? Vad ska jag trampa i för nya fällor? Vad står på morgondagens meny? Kanske målar jag en tavla, sätter eld på katten och bäddar ner mig i sängen.. Hehe. Kanske skriver jag en sång som jag låter vissna till trädkronornas falnande tysta rop.. Kanske bygger jag en koja.. Vem vet? Det är just sådana triviala små saker som jag grubblar över en natt som denna.. Visst är det sorgligt.. Jag släpar mig ut till köket för att stilla min oro med en klunk sur vinäger.. Petitesser..