Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Programmet svarar inte...

Det sägs att en van bilförare automatiskt kollar i backspegeln var tjugonde sekund.
Jag gillar att köra bil, men skriva är roligare. Jag skriver ofta.
Tidigt i morse innan jag gick till jobbet fick jag upp farten ordentligt. Jag skrev som en dåre. Jag hade flyt. När jag skriver så brukar jag spara dokumentet under processens gång. Var tjugonde sekund trycker jag på Ctrl + Save. Det brukar ske automatiskt, ungefär som att kolla i backspegeln när man susar fram på motorvägen i omkörningsfilen. Det finns alltid någon jävel som blinkar för omkörning trots att man ligger i hundrafemtio knyck.
Under hela livet blir man omkörd.
Därför gäller det att ha ständig uppsikt bakåt, liksom det gäller att rutinmässigt spara sitt dokument. Jag vet inte hur en dator fungerar men jag vet att det går att lita lika lite på dem som sina mottrafikanter.
Jag satt och skrev. Jag var uppe i varv. Jag hade mitt bästa flyt på länge. Det gick snabbt. Under någon timma så hade jag hamrat ned en lång text på över hundratusen tecken. Den var alldeles för lång för att lägga ut på min sida i ett enda stycke. Jag skulle bli tvungen att dela upp den i några avsnitt.
Helt plötsligt dyker det upp en grå dialogruta på skärmen:
”Programmet svarar inte - Vill du/Vill du inte skicka felrapport?”
Och så… WHOOMP! Programmet stängs ned.
Datorn nöp ihop. Jag kunde inte göra någonting.
Blev tvungen att starta om. Det var då jag hoppades att jag verkligen hade sparat under resans gång.
Det hade jag inte.
Jag blev arg. Väldigt arg. Min första tanke var att dra knytnäven rakt igenom plattskärmen så att dioder, pixlar, synapser och jävelskap sprutade. Det gjorde jag inte.
Jag tog ett djupt andetag och gick ut på balkongen. Jag tände en cigarrett och stirrade upp mot morgonhimmelen. Jag funderade på livet, på oändligheten, på döden, universums födelse och meningen med färgsatta kondomer.
Sedan gick jag in igen.
 
Hur som helst, nu har fortsättningen på historien om Ulf och Roland flugit till datorhimmelen. Nu svävar berättelsen om dessa två herrar omkring någonstans bland alla andra texter och karaktärer som försvann när ägarnas datorer bestämde sig för att påminna dem om vem det var som egentligen bestämde.
Vem vet, kanske får Ulf och Roland nya kompisar där uppe? Kanske fanns det någon som hittade på en kvinnlig karaktär som han glömde att spara? Kanske visar denna kvinna intresse för Roland. Kanske får Roland äntligen lite kvinnligt sällskap så att han kan slänga sina otäcka porrfilmer i soporna för gott.
Och Ulf, vem vet? Han kanske hittar en osparad kvällskurs i snickeri? Kanske får Ulf äntligen upp den där förbannade Friggeboden så att han får vara ifred för kvarterets alla ungar.
Ja, det får vi aldrig reda på för jag orkar inte skriva om alltihopa igen. Faktum är att jag minns inte ens hälften av vad jag skrev.
Men det skulle inte förvåna mig om Roland sitter däruppe och kollar på någon romantisk kärleksfilm tillsammans med sin nyfunna flickvän samtidigt som Ulf sitter i sin nybyggda lilla Friggebod och porrsurfar tillsammans med en helflaska vodka. Vem vet?
Det kanske var så det var meningen att det skulle sluta?
Ett lyckligt slut.

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1378905




Fri vers av Peter Ferm
Läst 358 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-11-11 17:52



Bookmark and Share


  Seglaren
Bra skrivet Peter.
Texten löpte på och jag läste den i ett stycke.
Mycket bra jobbat.
2011-11-11

  LenaJohansson VIP
roligt och bra. som vanligt
2011-11-11
  > Nästa text
< Föregående

Peter Ferm
Peter Ferm