Världen är inte så pjåkig ändå, Mandira, förskjuten
microsekunder ifrån mig, själen
inskjuten mellan stadens hjärtslag, inte så dum
                             när jag är dånet
                             men inte stormen; 
                             när allting snurrar runt
                             skuggor, löv, och rim
När sulorna knappt snuddar gruset
när änglar hörs i gatubruset
livet är inte struntsamma
när ramlösa berusar
när vi rusar med ett ÅH mot ett WOW
när skorna petar i glasskärvor
                  spretar ut det krossade
                  och stjärnfall landar i näven
                            när ditt namn står
                                  på gatlyktsplåt
Ikväll är Terra ett why not tonight?
Inatt är den svarta jorden inte särskillt svart;
Jag ser nyanser: lila blå orange;
Ibland är ett ibland en hjälpande hand

Vid klockan 00.30 får bussen vingar av reflektioner
Vi ser oss själva sväva bredvid oss, susa förbi allt

han mot det oförlåtliga, hon mot sin tröst, den där mot
ett krossat hjärta

Mandira, då är planeten främmande igen,
våra gudsförgätna dagar smyckar ögonen
i månens ljus, nu är det en stjärna värt
att brinna.