När du nu inte finns avstannar språket med ett flin, kaxig imitation av Våra Bästa År
tiden mellan våra adresser doseras med strukna mått och
linjer (vektorer) efter vilka vi knuffas sticker ut, utanför rutorna i kollegieblocket, pappret skär exakta snitt i minnet

det är i skärningspunkterna våra armar sträcker ut sin rovlystna vänhet, illusionens avbild
jag golade i somras, det gjorde jag, ditt straff omslöt oss i GladPack tills stoppuret slog rekord i undervattensexistens

jag försöker prata artikulerat, med sinne för det som inte längre finns i stavelserna, det stockade i halsen
du lyssnar och hör just... just... det
det verkar så i.a.f. av dina korsade knän att döma

vi planerar för Julen redan, fast det är skottår än
de tre svarta kulorna får vetta mot ditt rum