Helveteskråkorna har varit i farten i natt igen,
med krax och flax driver de- slår ner på en gren
och stirrar - glödögda.

Fågelskri: du människa -
smärtoskri
när du kaster dig ut -
svartfåglar bortom furustammar ropar

Ett KLOT
ett ylande gnisterknippe
försvinner in i sig självt
ett svart hål
där alla änglar dväljas

Glimtar av Gehenna genom skilda fönster
glitterängeln slår mjuka svängar -
strimma av liv flödar rikt
strör band av luftdiamant

Änglamoderns gyllne sky över pannan
den blå klänningen
smyckad med vita vingar

Assistenten - Med Spetsig Mössa - sitter uppflugen på gåbordet,
viftar med tårna: "Se på mig!
Om en fluga surrar och tjatar
med alla sex ben torkande sig om nosen,
ja då har man lov att ifrågasätta att denna fluga vet vad den talar om!"

Han spände på sig sina läderlappsvingar
svang sig ut genom fönstret -
kvar på golvet en sjubent spindel -
människospillra

Skrivtecken
höstbladskaft
asfaltbanor
flyktvägar