Viskar så tyst så ingen kan höra,
inte ens munnen rör sig, då själens ord
sprids via vinden.
Livscirkeln fångar små under, lockar
ut svåra minnen, begraver och klistrar
nya, då styrka söker sina vägar, genom
de hål smärtan ger.
Stannar upp, drar djupa andetag,
rätar ut kroppen, låter lungorna andas.
Då hela jag intar min kropp, vigs mina
sinnen in utan tvivel...
.................................................................................................................................
Vinner
livets under
ler mot smärtan
vet du åter besöker mig
nu lever mitt inre
låt mig leva uppleva
snälla låt inte döden komma för tidigt
vet att kroppen är svagare nu
varför?
Immunförsvaret varför måste det ätas upp?
Inget bot
bara lindring
Snälla ta inte livet om tio år
Älskar dig mitt lilla barn
Vet du gråter allt för ofta och ber
Mamma kämpar och vill leva
Vet du är för liten att förstå
varför måste min dotter på åtta
veta att hennes mamma är sjuk?
Tillsammans vi starkare än döden!