I sömnlöshetens
fuktigt varma andedräkt
när mina ögon dricker mörker
ur varje spricka och grop
ur tankar för tunga att bära
klär jag mig i kvinna
i väldoft och svepande silke
och spanar oroligt
efter ljus

När min hud hård och solkig
av överdoserat liv
av tillvarons huggtänder
av våta hala, långa vandringar
fylls jag av för många tankar

Det är just då
som jag söker
de solbelysta ytor
de mjuka viloplatser
den långsamma harmonin
som man bara finner
utan karta, kompass och beskrivning
utan guider och pekfingrar

platser jag till min lycka
aldrig
finner min väg tillbaka från

Mina ögon dricker mörker
och ensamma rum
förvissad om
att de
som lever sitt liv
som om det vore verkligt
har bara glömt att drömma.