Då livet hamnar på platåer har vi en förmåga som människor att tro det håller på att rasa, då tanken och praktiken inte går ihop, med våra förväntningar faller bilden av oss själva.

Varför inte låta livet ta de pauser där det behövs, eftersom i just pauserna kan vi lära oss våra svåraste utmaningar, acceptera våra svåraste sidor, vi inte vill ta in då livet bara rusar.
Varför inte se saker ur en annan synvinkel än vi är vana vid och prova nya utmaningar, då vi fastnar, eftersom just i de perioderna vi stannar upp och väljer nya vägar, möter vi även oss själva i den mest sårbara stunderna.

Vägval kan vara ny en livsstil, klädval, jobb, relation eller familjebildning. Alla val vi ställs inför kan vara svåra att se just då vi utsätts, men kan vi bara sätta oss ner och stillsamt tänka på vad vi behöver, kommer valen av sig själva, då vi vågar se, ta in och öppna upp. Livet kommer då att fortsätta, fast i en annan vinkel.

Då vi känner vi är stabila, kan vi välja med omsorg, då vi är sårbara stänger vi av våra behov, då vi är arga kan hämnd vara en tanke eller om vi desperat vill finna lösningar greppar vi tag i halmstrå, som just då kan kännas helt rätt, men kan ge förödande konsekvenser längre fram.

Då vi lär in nya beteenden, tar det mycket längre tid än vi tror, då våra tankar, inställningar och känslor får nya intryck, blir vi känsliga för impulser i samhället, som kan vara svåra att motstå. Då ändring sker, tycker vi själva att vi tappar greppet, men så är det inte och det kan vi som genomgått stora förändringar intyga.

Ett nytt beteende kan ta upp till två år att sätta sig, för vi är så vana vid våra inlärda mönster att vi sjunker tillbaka till destruktiva känslor, då våra sinnen inte är i form. Då vi fått fast de nya mönsterna kan vi se då vi faller tillbaka och då kan vi med nycklar åter få tillbaka oss själva.
Ständigt arbete, ständigt vaken, men detta är så underbart, eftersom man kan då se vilka man vill umgås med, vilka som för in energi eller bara tar.
Vi vinner allt på hur vi tänker.

Då vi lär oss tänka positivt i de lägen vi hamnar i svåra situationer, så upptäcker vi lösningen blir positiv, eftersom vi låter lösningen komma. Sover vi på saken, som man ibland säger, är det inte ovanligt vi kommer på något bra, som sen kan ge en fullt fungerande idé.
Om vi tänker att det går inte, skiter sig ändå, så stänger vi dörren och skiter i lösning. Då blir det bara svårare och svårare att komma vidare.
Just därför är positiv tanke viktig, för det ger upphov till styrka, mod och en bra livsstil.

Drabbas vi av sjukdomar klarar vi bättre av dem om vi accepterar, tar de till oss, läser på och inser fakta, äter den mat vi behöver och sköter medicinerna vi får, eftersom de hade aldrig skrivits ut om de inte var befogade. Vi behöver sköta våra kontakter och inse varför vi vill klara detta. Sätta upp mål utifrån våra förutsättningar och försöka se förbi sjukdomar, trots de kan leda till döden, eftersom då får vi hopp om framtiden och orkar ta oss an nya utmaningar. Om vi fastnar i negativa tankar så tar sjukdomen oss i sitt grepp utan någon hänsyn.

Acceptera sin situation är inte det samma som att sätta sig ner och skita i allt, nej, det är att kunna komma vidare, finna tröst i det och inse lösning kanske finns längre fram. Har man en tro ber man och känner förtröstan till Gud, känner styrkan kommer, tror man på något annat, så ber man och inser styrkan kommer. Det viktiga är att man tror på sin förmåga, ger saker tid och låter nya mönster gro och ge framgång.

Tålamod är ett motto vi inte alltid har i vårt samhälle, inte heller acceptans, men vågar vi möta oss själva, lära oss hur vi fungerar, så kan vi möta andra. Inte ovanligt vi blir arga på de som har samma beteende vi inte vill lådsas om, men vågar vi möta dem, så har vi inget vi kan reta oss på hos andra.