i minnet jag planterar mina blommor små

dem tar jag med till vintern i kylan kall och grå

dofterna är många dem lämnar jag ej kvar

andetag i välbehag juvligt underbar



när våren sedan kommer och minnena är slut

då tar jag fram de fröna från sommaren förut

jag sätter dem i jorden och Gud ger livet där

sen växer det upp blommor som nya dofter bär