, sex personer sittandes och jag undrar var den sjunde är innan jag kommer på, och det är en dikt och tårar som trillar, en psalm till
och det är kanske först nu jag förstår. och det gör ont
att förstå. Tröjärmen hårt mot ögat och sedan veta att inget mer sorts uppskov finns, inga hemresor att boka, inga tröstesamtal att ringa, inga dikter att skriva läsa på natten när jag inte kan sova.
och jag kommer på mig med att minnas alla orden du sa, och jag hulkar någon lägger armen om, och du menade du tänkte på jag snörvlar min hand knips och du är inte här du glömde nog och jag sa för lite och någon håller du hade vita skor mina ögon bränner ja du har vit kista du brydde alltid mer om andra än och det blev ditt håller en ros, kniper håller jag tappar luften för vad gör du inte här där att ja vemärjagominteduärvarförintejagvarförleverjagvarfördör
-andas i fyrkant andas i fyrkant andas i fyrkant and-
du.
Och det gör ont, det gör så jävla ont.

och det rinner snor och salt och du är borta och jag är tom.
Och hur mycket kan man sakna en människa. Och hur länge gör det ont. Och jag stryker händerna över huden, över läppen och med tröjärmen hårt pressad
mot ett öga i taget gråter jag och gråter, hyperventilerar för den sorgen, den svedan, har fler



-