Jag hade försökt återskapa det som jag egentligen inte mindes på riktigt
Jag hade sållat bort allt som inte kändes viktigt
Och där stod jag i tystnad och med möjligheter, det var vad som fanns kvar
Frusna droppar på en kvarglömd grill som jag smeker, de smekningarna är de enda jag har

Jag ser färgerna genom dig
Färger som jag aldrig sett framför mig
Dom ligger så nära det som jag tänkt men ändå så långt bort
Det är en kvinnlig färg som är av en annan sort

Jag försökte återkalla dig som om jag ville att du åter skulle älska mig
Kanske hade jag glömt kartan på en annan planet som finns någonstans mellan mig och dig
Jag försöker skapa ett eget rum för det som jag glömt
Ett rum med fönster som släpper in ljus så jag kan se vad jag en gång drömt

Det är dina färger som regnet kysser i stället för att skölja bort
Det lämnar spår av att inte vara massproducerat, utan en av sin sort
En medveten tanke om att inte eftersträva perfektion, utan det vackra finns kvar
Och jag ser, jag inspireras, jag älskar tills jag får svar

Keramik i min hand, vad som helst som jag kan dricka varmt ur
Akustiska gitarrer och rent piano, och jag påminns om att jag haft tur
I ensamhet kan jag bara skapa poesi, jag som vill skriva noveller och ta bilder från mitt sinne
Och jag försöker möblera om det där rummet så att jag kan vara kvar inne

Jag började se svarttvitt tills färgerna visade dig
Jag hade börjat känna sorg, som om du inte fanns kvar och var en del av mig
Men sen så bevisade du motsatsen genom alla bilder i färg som jag ännu inte sett
Och solen kom den dagen över frusna grässtrån och allt kändes plötsligt rätt

Tankarna, dina bilder bär en tydlig doft utav dig
Precis som din hud kysser längtan med sköld tills du blir värmd av mig
Din svala hud klär din varma själ och din fuktiga lusta väl
Och jag faller aldrig för svartvitt när jag vill måla svartvita foton med färgerna i din själ