Jag har bestämt mig att ge min dotter en jul varje år, för jag minns mina egna jular, då gran och annat fanns. Mina fosterföräldrar ansågs nog som rika på den tiden, men det ingen visste var att min fostermamma var sjuk, så sjuk att många gånger trodde vi julen behövdes ställas in, men nej det gjorde den aldrig.

Att jag inte kan köpa just de julklappar hon önskar får inte mig att låta bli. Min strävan är att kunna ge henne liknande de jular jag fick, så min klappjakt kan ta sin början rätt tidigt, just för att slippa stressen inför det som väntar. Ställer aldrig så höga krav på överkonsumtion, eftersom jag anser att stämningen är viktigare än det materiella.

Var så ledsen idag, eftersom jag insåg att denna julen kanske jag inte har råd med så mycket jag vill. Haft så mycket utgifter att jag inte haft plats för klappar. Tänker alltid så positivt jag kan, men idag rann bägaren över, eftersom jag vet min dotter önskar sig allt dyrare och dyrare klappar för varje år.

Min väninna, som dessutom bor granne med mig skrev att vi och en annan kunde fira jul med henne och sonen, eftersom de också kommer sitta ensamma och saknar släkt och familj. Då sken jag upp i tron på en jul med nära och kära, vilket är viktigare för mig än alla klappar i världen.
Hennes ekonomi är inte heller så bra, så vi gör nog ett knytkalas liksom i midsommar. Är så glad jag har henne, är så glad min dotter har henne, eftersom detta bidrar till livsglädje och mycket positiv anda.


Sparar toalettrullar, planerar göra julpyssel med dottern, där de kommer ta en viktig roll. Vill ge henne, liksom mig själv lite rutiner runt denna så underbara högtid.

Pengar är inget hinder för att klara av både jul och nyår, det är bara hur vi planerar. Jag ser till att köpa så mycket produkter i billiga affärer, att jag kan köpa mycket. På ÖB fyndar jag mycket, liksom på netto och Lidel. Säga vad man vill om dessa affärer, men räcker inte plånboken till, så är det lika bra att acceptera det, köpa där man har råd och sen kan man fira hur mycket man vill, utan att ruinera sig.

Saknar man släkt, familj och inte har så många vänner, slocknar gärna lusten att våga tänka man kan fira jul. Det viktiga är att man tar vara på dem man har, skapar julefrid och sen bjuder in, planerar med dem som inte heller har så många.
Problemet i vårt samhälle är just de ensamma, som inte har några barn, vänner eller familj, de sitter ensamma och längtar bort.

Knytkalas är ett bra sätt att fira jul på, alla tar med något, så en inte behöver stå för allt. Det binder samman och bidrar till ansvar utan något krav....
Maten kan vara både billig, nyttig och god, samma med godiset, som kan skapas på egen hand.

Minns förra året, då jag ville ge två vänner som ställt upp mycket för mig julklappar de kom att uppskatta.

Tog glasburkar, skapade om dem med hjälp av färg, glitter, änglar och en massa godis, som jag gjort själv. I burkarna satte jag ljus, då de kunde njuta av skimret, sen satte jag selofan och band runt om... Detta skapade en så underbar känsla hos mig, insåg att detta är just sånt många köper för dyra pengar då selofan kom runt och knöts om..... Minns så väl ögonen som tindrade och leendet som mötte mig och min dotter.... Just denna känsla gjorde mig övertygad om att egna julklappar, man skapar till nära och kära betyder mer än köpta.

I år blir det något liknande, men då kanske jag målar stenar och skriver ett budskap på dem, skriver en dikt eller varför inte både och.... Vet det kommer att uppskattas, eftersom min själ ligger i de och de görs av kärlek.