Jag ler, jag skrattar och kommenterar dina skämt.
Vi planerar nästa helgs äventyr och glädjeämnen.

Våra ögon möts tillsammans med hjärtan fyllda av glädje.

Det du inte vet är att jag fejkar.

Jag är inte glad, jag har inte riktigt förmågan att känna glädje just nu.
Däremot hoppas jag att den kommer att finnas på lördag.

Jag vet att det blir bättre snart. Eller ja, jag vet att det blir bättre.
Snart är bara ett mentalt tillägg för att motivera mig själv att leva.

Att le istället för att gråta, att hålla huvudet högt, se människor och möta världen. Att planera framtiden fast jag för tillfället inte ser någon, är att vara tapper.

Jag vet att jag har en framtid, jag vet att jag har en stor förmåga.
Tyvärr finns den inte hos mig just nu. Den kommer och går lika flyktigt som en katt.

Jag behöver någon som betraktar mig, ger min en anledning att vara tapper inför mig själv.