Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fågelvägen till jobbet!

Jag är som alla andra som gillar att skiva, jag tycker det är kul att få respons på mina texter. Efter min senaste text så fick jag ett meddelande och fråga som förbryllade mig. En ung kille undrade: Har du testat parkour någon gång?
Vad i helvete är parkour?
Jag var tvungen att göra en sökning. Det visade sig att parkour var någon form av extremsport som gick ut på att man skulle ta sig fram fågelvägen inne i stan. Klättra över murar, hoppa från broar, balansera på tak osv. Han hade lika gärna kunnat fråga mig om jag hade testat att trycka in kuken i en väggkontakt.
Jag kan inte komma på något som är mig mer främmande än att börja klättra över murar och hus utan någon som helst anledning.
Jag är närmare femtio än fyrtio år, det är inget som jag har hållt inne med. Men ändå, denna unga man undrade: Har du testat parkour?
Nej, det har jag inte.
Jag har fyra kilometer till min arbetsplats. Jag promenerar dit varje morgon i rask takt. Naturligvis väljer jag den enklaste vägen, jag följer gatorna och håller mig på trottoarerna. Tänk om jag skulle köra lite parkour på vägen till jobbet? Jag skulle dyka upp flera timmar för sent med utslagna framtänder, blåmärken över hela kroppen och några svårläkta frakturer som skulle rendera mig flera månaders sjukskrivning. Min chef skulle allvarligt överväga en tvångsinskrivning på psyket så fort skadorna hade läkt.
- Ja, jag antar att det bara var en tidsfråga innan den sista säkringen skulle brinna av!
Jag bor i centrum. Skulle jag köra lite parkour på vägen till jobbet så skulle det köra ihop sig direkt från start. Jag skulle bli tvungen att försöka forcera flera kontorskomplex, gallergrindar och parkeringshus. Jag som inte ens som barn vågade klättra i träd skulle ställas inför stora problem. Framtänderna skulle antagligen ryka efter bara ett par hundra meter, jag måste nämligen ta mig över grannhuset som är på sju våningar. Jag skulle landa på ansiktet redan efter ett par meter uppför stuprännan.
Nästa hinder blir en bangård, det blir i och för sig enkelt. Jag brukar ofta gena över den. Nu skulle jag vackla över järnvägsspåren samtidigt som jag spottade ut tandflisor.
Sedan dyker det upp kontorsskrapor, murar och jävelskap.
Överlever jag dessa hinder så blir det lite lättare. Först en stor älv. Förhoppningsvis är det sommar och jag är en god simmare. Älven skulle jag fixa. Men sedan kommer ett oändligt stort villaområde. Nu blir det lite besvärligare. Häckar och staket skulle jag nog kunna ta mig igenom, det blir värre med villorna. Jag tror inte heller att ägarna skulle uppskatta en vilt främmande man som klängde på deras husvägg tidigt på morgonen.
- Gösta! En ful, medelålders man i blöta arbetskläder försöker att klättra uppför vår rosenspaljé. Ring polisen!
Nu blir det jävlar i mig parkour på allvar. Jag brakar igenom häckar och staket.
Jag rusar genom villaträdgårdar och blomrabatter med utslagna framtänder, plaskande arbetsskor och en massa snutar efter mig.
Jag har många gånger sprungit från jobbet.
För första gången i mitt liv så springer jag till jobbet.

Är det brist på vettig sysselsättning som får människor att krångla till livet mer än nödvändigt? Jag tänker inte bara på parkour.
Jag tycker t ex att sängen är ett alldeles utmärkt ställe att ha sex på. Det tycker inte alla. Vissa hävdar att sex på krångliga platser och miljöer sätter krydda på sexlivet. Varför skulle jag vilja ha sex nere i tvättstugan eller på ett hårt betonggolv i cykelförrådet? För att inte tala om bilen! Jag ser inget njutbart i att få handbromsen i sidan eller ett dörrhandtag i röven under tiden som jag försöker att hitta rätt mellan benen på min flickvän.
- Åh, du är ju stenhård ikväll!
- Det är inte jag! Du håller i växelspaken.
Att se två människor ha sex är ingen vacker syn. Är de medelålders blir det ännu värre. Två människor som har sex är faktiskt en rätt så löjlig syn, för att inte säga skrattretande. Tänk er själva, två vuxna, medelålders människor som flåsar och svettas, illröda i synen. Sådant vill man helst slippa att se.
Jag har sett och varit med om mycket hemskt i livet. Jag har varit hembjuden till barnfamiljer och för inte så länge sedan så såg jag en äkta miljöpartist på torget. Han var skäggig, bar manchesterkavaj och såg ut att längta till sina får uppe vid kollektivet i Dalarna.
Så mycket får, så lite tid!
Byxorna buktade ut i skrevet på honom. Han hade stånd.
Men jag har ännu så länge sluppit se två medelålders människor som har sex. Jag vill inte heller att någon ska se mig ha sex. Det är en av anledningarna till att jag inte släpar ned min flickvän till tvättstugan. Jag tror inte heller att hon skulle uppskatta ett sådant påhitt. Hon skulle nog undra varför jag hade stånd i hissen på väg ned till tvättstugan.
- Skulle inte vi tvätta mattor?
Jag var nere i tvättstugan idag för att sätta upp mig på en ny tvättid. Jag kollade på tvättmaskinerna. De står på några slags gjutna betongfundament. Skulle min flickvän hoppa upp på dem så skulle jag inte nå upp, även om jag skulle ställa mig på tå. Jag skulle bli tvungen att vända upp och ned på skurhinken och ställa mig på den. Då skulle jag nog nå ända fram.
Romantiskt värre.
Jag fyller fyrtiosju år till våren. Min flickvän är tio år yngre. Det var mycket länge sedan vi var tjugo år. Drömmen om sex på en blomstrande äng en tidig sommarmorgon gick aldrig i uppfyllelse för mig. Nu återstår tvättstugan i höghuset där jag bor.
Jag tror jag avstår.




Prosa (Novell) av Peter Ferm
Läst 510 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-11-26 12:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Peter Ferm
Peter Ferm