Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tankar om lycka.

Det är de små stunderna i vardagen som gör mig lycklig idag. Som får mig att må bra. Det gäller att ta tillvara på alla små tillfällen av glädje och lycka. Därför är det svårt för mig att peka ut något enskilt tillfälle då jag har varit som lyckligast.
Ett extraerbjudande på billig fryst pizza kan idag fylla mig med samma känsla av lycka som ett leende från en vacker kvinna kunde göra under åttiotalet. De få gånger det hände.
Allt ändrar sig. Jag har inte lika stora krav på livet idag. Förväntningarna är inte lika stora. Knäckt och desillusionerad skulle nog en del vilja säga. Jag håller inte med. Jag har helt enkelt lärt mig att glädjas åt det lilla. Jag trodde att det krävdes jordenruntresor och tjocka buntar med tusenlappar för att uppnå lycka. Idag mår jag som bäst när jag har en ledig dag, som idag. Klockan är sex på morgonen och jag sitter här vid datorn med en kopp kaffe och skriver.
Mer än så behövs inte.

Att få vakna upp intill en vacker kvinna tillhör de magiska ögonblicken i livet. Man har fått vara med om något fantastiskt. Man kan knappt tro att det är sant.
Tillhör ni dem som har haft tur i livet så vet ni vad jag talar om.
Idag har det för många av oss blivit något som tillhör vardagen. Vi tar det för givet. Det är ju vår flickvän eller fru som ligger där intill oss.
Då brukar jag påminna mig själv om hur det var när jag var ung. Då drömde och fantiserade jag om att få vakna upp intill en vacker kvinna. Det var en dröm, inget annat. Länge så trodde jag att det så skulle förbli. Då var en kvinna så långt ifrån vardagen något kunde vara.
Jag minns fortfarande hur det kändes när jag äntligen fick vakna upp intill en kvinna. Det tog tid, men till slut så låg jag där, intill en kvinna som ännu inte hade vaknat. Det var sommar, jag hade nyss flyttat till en ny stad och jag hade ett jobb som inte fick mig att må alltför illa. Den där lilla stunden i sovrummet hos en kvinna jag nyss hade lärt känna var en fin stund. Hon var inte min första kvinna, men hon var den första kvinnan som jag vaknade upp tillsammans med. Hon var vacker. Lång och mörk.
Jag kunde inte tro att det var sant.
Det var kanske inte den lyckligaste stunden i mitt liv, men den är helt klart med på topplistan.

Med åren så mister favoritmusiken sin charm. Man fylls inte längre av elektricitet och vilda drömmar som när man var ung lyssnade på något rockband. Allt har blivit sönderspelat och en dag så kommer man på sig själv med att säga till en yngre kollega på jobbet:
- Men stäng av det där jävla oväsendet! Hur fan står du ut?
1973 var jag åtta år. Då hörde jag min första rocklåt och blev helt såld. Det var Smoke on the water med Deep Purple. Jag köpte singeln direkt.
Jag har den kvar än idag.
Tio år senare höll jag om en flicka för första gången.
Jag minns fortfarande hur hon luktade.
Med åren så förvandlas magi till tråkig vardag. Vi föds med explosioner och fyrverkerier inom oss. De flyger upp i luften, briserar och sprider sina stjärnor över våra drömmar och upplevelser. Sedan dalar de sakta mot marken och slocknar. Det är tid som går, drömmar som faller i glömska och fest som blir till vardag.
Men det händer ibland när jag vaknar att jag tittar på min flickvän som ligger där intill mig och sover. Jag förundras och är tacksam, för hon är alldeles för bra för mig. Jag begriper inte vad hon kan se hos mig? Hon vill ha villa och barn. Det kommer hon aldrig att få med mig. Det har jag upplyst henne om. Ändå stannar hon kvar.
Jag är en av de utvalda. Jag har haft stor tur. Många människor vandrar ensamma genom livet utan att träffa någon. Jag tillhör inte dem och oavsett vad som händer i framtiden så kan jag i alla fall dra mig till minnes en och annan morgon då jag har vaknat intill en vacker kvinna. En av dem ligger intill mig just nu och hon är inte bara min sista flickvän, hon är även den finaste. Alldeles för bra för mig. Ändå stannar hon kvar.
Jag blir fortfarande lycklig utav att vakna upp med en vacker kvinna intill mig, jag måste bara påminna mig om att inte ta det för givet. Världen är full av ensamma människor som aldrig får vakna intill någon.
Jag brukar hålla om henne en stund, försiktigt så att hon inte vaknar. Sedan går jag upp, sätter mig vid datorn, dricker kaffe och skriver något.
Det är en lycklig stund för mig. Som denna morgon.




Prosa (Novell) av Peter Ferm
Läst 394 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-11-28 07:22



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Ja, vad vore väl tillvaron för en enkel man av idag om han inte kunde njuta av idel småsaker utöver en eller annan vacker kvinna? Det är de män vilka inte kan få nog av 'de stora sakerna' i livet som vaknar morgonen därpå bredvid en av alla dessa denna världens 'fula kvinnor'. Det är därför textjaget hör till den gruppen verkligt få män som kan se det stora i det lilla. Man kan undra över om en viss Eva någonsin tänkte fula tankar om sin 'Mein Führer' där i lilla intima kammaren. Nej, hon tyckte nog sig se en Adonis i den lille mannen med den lilla mustaschen och de små snälla hundögonen. Men nu skall vi vara snälla och skänka världens alla 'fula' människor en tanke och hoppas att allt de har och gör, travar på i de stora fotspåren. Vad jag tycker om texten utöver det där tjatet om 'den vackra kvinnan'? Jo, den var litet i väl korta formatet, men man kan ju som bortskämd läsare av denna poets vanliga penna, inte varje läsning 'få allt'.
2011-11-29

    bitch
Underbart ömsint känsla i texten som jag bara älskar!
2011-11-28

  Larz Gustafsson VIP
Att kunna glädjas åt "det lilla" är ju en enorm rikedom.
De som är beroende av ständig omprövning, jorden runt-resor, droger m m är förflackade och rotlösa.

Känner i viss mån igen mig då det gäller det där med musiken, även om min musiksmak aldrig förändras.
2011-11-28
  > Nästa text
< Föregående

Peter Ferm
Peter Ferm