och när det blir uppenbart
hur våra planeter
i novemberdimman
oåterkalleligt svävar bort
från varandra

är det inte bara friheteskänslor
som jag andas in
utan även
mörk melankolisk fukt

tungt hängande björkgrenar
viskar tysta drömmar
om en sommar
som kanske aldrig funnits

egentligen

men som jag saknar