Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den panikartade ångesten som ingen såg.

Smärta
på ett sätt som inte går att förklara.
Så hemskt ensam
om mina tankar i nuet
tankar som sakta men målmedvetet
krälar över golvet mot sängen jag sitter i.
Ensam om mina känslor
de känslor som rinner från taket
och färgar väggarna röda i det rum jag befinner mig i.
Alla de inbillade kraven flåsar mig ivrigt i nacken
och alla måsten som ingen vet om
viskar ljudlöst mitt namn från skuggorna
som växer omkring mig.
Alla höga förväntningar som ingen har
kväver mina skrik efter hjälp
och uppskattningen, omtanken och förståelsen
som ingen ger
hindrar mitt hjärta från att åter slå.


Alla såg..
Alla hörde..
Alla hjälpte..
och ingen dog.
Ingen såg..
Ingen hörde..
Ingen hjälpte..
och jag var den som dog.




Fri vers av Caroline_Darkness
Läst 220 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-11-30 13:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Caroline_Darkness