är väggarna, taket och golvet grått
som en viktlös bubbla innesluter och tynger det mig
"därute" finns det färger, ljus och människor
jag vet det
jag kommer ihåg det
men jag når inte fram till "därute"
önskar så att jag kunde kliva tillbaka
tillbaka till världen igen
den världen "därute" där man lever
skrattar, gråter,älskar och lever
känns lite tråkigt att veta att den faktiskt finns där
utan att jag riktigt når den
känns lite som att fastna i en grå Roy Andersson film
den tar inte slut för den är satt på repeat
finns en dörr i väntrummet
den är grå den med
men det finns liksom inget riktigt handtag på den
-kanske inte behövs? Tänker jag
sitter och glor på den iallafall
kanske rycks den plötsligt upp och mitt namn ropas upp
-Varför skulle de ropa upp mitt namn? tänker jag
jag sitter ju ensam här
kanske har de glömt mig?
-Jag vet inte, väntar väl en stund till? Tänker jag