Studerar mitt yttre, studerar mitt inre.
Ser saker hos mig själv, jag aldrig sett
och är stolt över det.
Hjärtat sjunger, barnet inom mig
njuter, då omsorgen får ta plats.
Ögonen vågar se, vågar ta in, utan
någon problematik.
Skapar om, målar över de sår mina
forna år gett, ler då ögonen glänser,
vågar låta känslorna komma fram.
Studerar mig ut i från, ställer mig
utanför mitt skal, grubblar över varför
jag bara står. Fångar stunden, tar den
med mig tillbaka, då vi möts.
Båda mina jag, följs åt, båda mina
jag strider ibland då uppmärksamheten
tryter.
Ordens betydelse formar mina jag
till vad de är, tankarnas ansvar viger
mitt ljuvliga till vinst.
Vinner mitt eget upptagande, då
saknaden av något jag inte visste
fanns kommer upp. Det visar min
styrka, då hela jag uppfinner
mig själv.