Jag känner mig tom, uttråkad av livet, eller egentligen frånvaron av livet.
Ensamheten, tröttheten, hopplösheten äter upp mig.
Tristessen, känslan av att vara värdelös får mig att äta.
Äta tills jag vill spy.
Det är då jag hatar mig själv.
Sen börjar allt om igen,
det är som en ond jävla karusell som aldrig slutar snurra.