Varmt bevingat kring
spända ömma axlar
Där mörkret låg långt
framför ögones sikt

Fumlande, vilset ,naket
och sårbart
Litenhetens uppenbarelse
Så skrämd

Ingen mer hjälp av orm
över flodens djup
Viskade en dov ,nätt ,varm

Röst Med menad kraft


När livet
Endast var liv

Tag blomman och solen
GÅ ! Modet bär jag i dig
tills du är på andra sidan
stranden

Där ..går du först
Jag är blott skuggan

Allt blev tyst...
och så skedde
ändringens stund

Som verkade ta
en evighet