Då jag gick i högstadiet fick jag en idée.
Ville bli modell, så jag fixade fram ett
foto på en väldigt söt, normalviktig tjej,
som gillade att bli fotad. Det var jag.

Minns än jag ville bli mullig modell och
minns än hur min väninna då skrattade.
Modell var min dröm, ja få vara framför
kameran.

Det blev en musikal, efter många sånger
och uppträdanden.
Innan den hade jag redan spelat teater
och älskade redan då publikens applåder.

Idag hade jag nog passat som mullig
modell, eftersom jag inte är trådsmal,
jag har ett par kg över det jag ska ha,
men vad gör det?

Hela garderoben full av kläder, så det bara är
att välja och vraka.
Räknade en dag och insåg jag har minst
sju par jätte häftiga jeans.

Sen kommer alla kjolar
alla blusar
alla tröjor
linnen
och en rad massa roliga
mjuka kläder.

Brukar fota mig, sända till vänner.
En kompis frågade varför jag inte sätter
in på album.
Oj, trodde ingen var intresserad av mina
bilder.
Blev så generad då han sa jag är
sjukt bra och synd att tappa det.
Han har rätt.