På sjukhuset
akut
där döende människor talar
och tänker
och lever nu
deras minnen är monterade
likt en skruv i kroppens maskineri
kommer att bli kvar där när
själen äntligen blivit fri

De tunga lungor
av sorg
och torra stämband när jag pratar
om det som varit
och det som är
medans det som kommer bli är stilla
närvarande i varje rum
på plats när livet vänder och
väntans kedja rasslar

Den varma luften
från andetag
och mummel om det som inte längre
finns kvar
finns för oss
och när som helst tar taget slut
brister när tiden är över
och hamnar någonstans där
kroppen inte längre
slåss

Så är timmen
nu passerad
tanken inte längre på plats
pilar
genom korridoren
mot en värld som glömmer fort
där ljuset är tomt på innehåll
explosivt medans själen vandrar
där mörker inte längre
skymmer