Jesus, du och jag har mötts så många gånger, varje gång du ville möta mig, varje gång försökte jag verkligen, men orkade inte.

Du har gett mig prövningar som jag tolkar såhär:

Jag bannade min egen mor för hon lämnade bort mig. Mina söner hamnade i samma sits som jag. Jag skulle lära mig se hur hon hade det.

Jag vet att mina val varit svåra, du har försökt hjälpa mig, men då dörren stängdes försvann du.

Varje gång jag mått dåligt har du suttit vid min sida, varje gång jag op vakade du över mig. Vissa op vara riskabla, men jag klarade dem.

Idag mötte jag dig, ja, du satt vid min sida och det fick mig att orka.

Hur tar man ett besked man misstänkt länge?

Min husläkare misstänker brist av något slag och att musklerna angripits, eftersom jag tappat kraft och ansiktet hänger lite mer nu. Svårt.

På labbet sa de jag var för ung med de sjukdomarna. Vilka sjukdomar? Inflammationer? Har vänner som har värre än mig....

Jesus, tack för du står ut med mig, tack för din kärlek.

"Älskar dig Jesus."

"Ditt ljus, din kärlek."



Vet du kommer följa mig var jag än går. Bära mig, då mina ben inte kan gå.
Blivit svag i benen, tappar lätt balansen. Känseln försvinner allt oftare nu, då fötterna är kalla.

Medicin finns, lindrin och uppskutande av svårt lidande.....
Inga bot.... Lära sig leva med det, vad det än må vara....

Ana-positiv
blodplasma
spårämnen
och andra tester
togs idag.

Är något väldigt fel vet jag doktorn ringer tidigare än fredag.

Jesus, låt mig fira jul hemma.

Vet läkaren sa stor brist av något....

Tankarna svämmar över, kan inte hålla koll på mina känslor.

Låter det vara så. Chock är det väl...

Svårt att höra från en doktor att han misstänker samma som jag.
Då är det sanning. Han testade mig med vanliga grepp och andra saker. Kunde inte greppa. Det var som ett litet barn gjorde det..... Kunde inte heller lyfta benet ordentligt utan smärta.

Fötterna iskalla


Under en period drog jag ner på rökandet så mycket att det blev flera dagar uppehåll. Bara när jag var sugen eller annat. Började röka då jag var sjuk, nerverna spelade mig spratt. Vet det är dumt, men nu får det vara slut!

Läkaren berättade att då man får veta något svårt, drabbas hårt, sätts i chock, så kan man göra många destruktiva saker, för att döva det svåra.
Rätt logiskt kan jag tycka, eftersom det är svårt att ta in för mycket jobbig info, känna rädslan och paniken kryper in under huden.

Jesus, önskar bara jag får tillbaka lite av det liv jag en gång haft.