Gryningen mötte mig med spröda ekon
viskande ljuva ord från
en nattens uppenbarelse
Mera bitterljuvt än någonsin förr
bad jag morgonen att dröja
låta drömmen hålla mig kvar

Ljuset som kastar verklighetens skugga
på det som i natten
ter sig magiskt
Är mig en välbekant vän som bringar
sanning, om än grå
hon viskade denna morgon

''Om du låter mig väcka din slumrande dröm
kommer du kanske finna
att den var sann
Och i morgonsolens strålar skall du se
att den lyser klarare
än mörkrets alla stjärnor''

Så jag slog upp ögonen och nu
med morgonen sittande
här på min sängkant
Väntar jag i darrande tystnad
på dagens klarhet
och håller andan